BON & FREDDIE

För 6 månader sedan började jag ännu en viktnedgångsresa.
Första gången jag tog tag i mitt viktproblem va 2002, när jag helt plötslig blev varsle om hur stor jag hade ätit mig till och kollade på bilder, det där va inte jag?!
Och när jag ställde mig på vågen fick jag en chock!
142 kg stannade vågen på, snacka om nedstämd....
Men med största beslutsamhet ville jag verkligen göra nått åt det och började på gym, 8 månader senare och grymt mycket jobb stannade vågen på 112 kg. Jag hade gått ned 30 kg!!
Vad som hände då var att vi min sambo och jag blev grymt sugen på att få ett barn vilket vi trodde skulle inte vara så svårt som det tillslut visade sig...
Så djup ner i min värsta svacka slutade med att träna och vågen visade snart 124 kg.
Det vägde jag till 2006 då jag bestämde mig att nu får det fan va nog!
Jag började äta enl gi och vikten kom snabbt ned till 112 kg igen och då hände det mest fantastiska jag blev gravid och vi fick behålla barnet!!
Vilken lycka!
Jag mådde inte så bra under grav och när allt va klart och lille trollet Bon titta ut vägde jag fortfarande 112 kg men gick tyvärr snabbt upp till 124 kg....
Skulle det va min vikt?
Sedan slutade jag bry mig helt om min vikt och inte nått hände...
Blev gravid igen och Freddie kom till oss 2009!!
Nu kände jag mig glad och lycklig, vad kan man mer begära två små fina barn?
Men min vikt kom sist, som alltid..
Massa fredags, lördags och söndagsmys.
Glass, godis, mat, chips, dricka och ostbågar...tillslut 2011 stod vågen på mäktiga 135 kg!!!
Och midjemått på 145 cm!!!
Alltså jag är bara 165 lång och midjan nästan lika bred.....hjälp!
Hade inte nån lust med nått men såg ett program med Anna Skipper, "Du är vad du äter" och det handlade om en ung kvinna som kallade sig Katta som ville gå ned i vikt.
Det programmet och hennes driv gav mig äntligen inspirationen att börja min sista viktresa.
Följ henne genom hennes blogg!
http://kattasfett.se/

Motivationen kommer från mina barn, jag hade två val...
Ett att fortsätta gå upp i vikt.
Två att bli av med min fetma.

Med ett Bmi på nästan 50 finns det väldigt många risker för div svåra sjukdommar och det vill jag inte ha.
Och jag totalvägrar att göra någon operation för att minska maten, de som jag vet om som gjort en operation har det gått snett för på ett eller annat vis.

Men idag då?
Jag har världens driv och så motiverad till en miljon att komma ned i en vikt då jag inte riskerar att få någon sjukdom beroeende på fetma.
Det tycker jag mina barn är värda, att ha en frisk mamma.
Nej inte värd utan min skylldighet till dem!

Idag väger mamma lotta 92,5 kg och har en midja på 92 cm.
Mitt bmi är på 34.
Jag behöver gå ned ca 20 kg till för att inte riskera några följdsjukdommar pga övervikt.
Det känns väldigt pinsamt att skriva om hur mycket jag vägt, men det måste ju ha synast?
Och nu vet ni, så då behöver inte nån undra.
Jag är fortfarande stor men inte jättestor.
Jag vägde 86 kg när jag träffade Kent så under 20 år gick jag upp 49 kg.
Det är mitt första stora mål att gå ned de kg först.
Och sedan gå ned till åtminståne under 80.
Lite bilder.


2002, 142 kg...


Mars 2011, 135 kg


Maj 2011, 113 kg


maj 2011, 113 kg


Juli 2011, 105 kg


Juli 2011, 105kg


September 2011 92,5kg


september 2011, 92,5 kg


DÅ KÖR VI PÅ SÅ DET OSAR!!! Nu återstår det ca 20 kg men de ska väck!!!!

Njut av livet!
PÖSS!!!!!!