SMÅ LJUS....
Först.
Det är över med sjukdom nu.
Men Freddie har gått ned nått förskräckligt.
Om våran våg stämmer har han gått ned nästan 800 gram och det på mindre än en vecka.
Nu vet ju jag att det mest är vatten men lite väl mycket för en liten kille.
Men till små ljus.
Kent och jag pratade lite om hur vi uppfattar andras barn och oftast verkar de väldigt snälla och rara till ytan.
Är det för att få oss att må sämre när Bon inte gör alls som vi säger åt han?
Men tack och lov är det inte så.
Han vet någras barn som är sådär sockersöta och snälla när de är borta men inte när de är hemma, då är de nästan små monster som tex stoppar micron full med plåtburkar, kastar ut allt från diskmaskinen ellerkastar sig över sitt helt oförberedda syskon.
Eller som jag helt blev varsel på dagisparkeringen vi är inte ensamma om att ha det helt kaotiskt ibland.
Ja, eller när jag hämtade Bon och träffade en mamma som nervöst klädde sin son medans han slog henne hela tiden i ansiktet plus att han ville mest av allt springa därifrån.
Det känns faktist bra att se och höra sånt.
Då vet jag att vi inte är ensamma.
Jag har skrivet om detta massa gånger.
Plus när jag läser andra "mammabloggar" så verkar de flestas söner och döttrar små ljus.
Men jag har överlistat er alla.
Bon är inte så jobbig endå.
Han slås inte.
Han bits inte.
Han svär inte.
Inte just nu ivarjefall.
Och jag hoppas verkligen att han inte tänker börja.
Men han blir less på Freddie när han inte får ha sina saker ifred.
Och han är helt pilijoxus vissa perioder varje dag.
Han är verkligen inte lätt att klä på, då springer han gärna omkring tills tålamodet mitt är tvärslut.
Han har alltid varit svår med maten.
Sedan är han tjurig som bara den.
Sist.
När jag hämtar Bon på dagis får jag alltid en puss och så säger han love!
Bon älskar att sitta och mysa långe i soffan med helst hela familjen.
Han ser till att Freddie inte är ledsen och blir Freddie ledsen så är Bon där först med nappen och en hjärtlig kram.
Bon är bäst på att dansa och gör det gärna och mycket.
Jag älskar min trollBon så mycket!
Nu är det tack och godnatt som gäller för mig.
PÖSS!
oj det låter som värsta monstern du beskrivit. Om man börjar bete sig på de sätt du beskrivit kan man ju fundera om det är några bokstavsbarn , eller är de fri från uppfostran?
Håller med dig om att det ska se ginare ut på utsidan för de flesta fast man vet att det är kaotiskt hos dem med. Hos oss är det inte alltid en dans på rosor och inte alltid snälla barn men allt de söta å goda de gör väger upp dumheterna =)
