BON & FREDDIE

...
Ok, lite knepig rubrik för en tisdag, I know!
Men grejer är att jag glömt att berätta om mina helt galet långa sovmornar jag fått på söndagna.
Kent kliver upp med barna då.
Först söndagna smygade jag lite och klev upp 8..
Men nu senaste söndagarna har jag legat kvar när barna lagt sig för att vila och då har den blivet runt elva-halvtolv som jag klivet upp!
Det är så skönt!
Barna sover och jag kan tom äta frukost i lung och ro!
När Bon var bebbe åt han var tredje timme dyngnet runt tills han var 6 månader.
Förutom en period mellan 6-1230.
Vilket inbjöd till sövmorgar där med.
Det var hyfsat jobbigt för då hade han ätit 00, 03 och sista gången 06.
Jag blev så snopen när Freddie inte ätit nått alls på nätterna utan valde att sova istället.
Så skönt att inte behöva "vänja av" tröttsamma nattmål.

Bon satt i min famn och vi hade en fin pratstund häromdan.
Han pekade på korten då han var bebbe och sa bäbis!
Jag svarade-Det är du när du var bäbis.
Bon skrattade och sa-nää, jag är ingen bäbis!
Så ofantligt söt!
Sedan kom Freddie och gjorde en sak han inte får så då sa Bon nått som jag tyckte lät märkligt men idag visade det sig att de var helt riktigt.

Det låter som Freddie sjunger men det kanske inte stämmer...men kanske...



PÖSS!