BON & FREDDIE

Lillmicro skriker snart magen av sig på eftermiddagarna.
Det är som att ställa klockan.
Det slår lock i mina öron när han börjar och verkligen INGET är bra.
Tror mest det beror på hans lilla sömn på dagen.
Ye, han sover hela natten.
Toppen tycker vi.
Men högst 30 minuter på en hel dag.
Så runt två-tre är han skitsur.
Nu skulle man ju tycka att han bara skulle somna efter ha skriket ett tag.
Nooooooo.
Icke.
Idag for vi till Annelie, Ida och Elin.
Tack, vi hade jättetrevligt!
Bon tackar för lånet av sängen och jag tror banne mig att jag ska hänga upp en sånndär sänghimmel jag med.
Så jäkla skönt att se att andras barn är rätt lika som Bon.
Och veta att han får pilla på det mesta.
Men när vi skulle hem blev Freddie så sur.
Han skrek hela vägen till busshållplatsen, när bussen kom och på bussen.
Tills han såg en fin flicka som log åt han, då börja han skratta!
Den busen!
Bon som totalnekat all mat var också sur och trodde vi skulle kliva av på varje hållplats.
Men det skulle vi inte och han tokskrek när dörrarna stängdes.
Jag som får motsatt reaktion hade väldigt svårt att hålla mig för skratt.
De på bussen sa inte mycket, måste ha varit jobbit att lyssna på.
Barnen sover nu sött i sina sängar och jag ska lägga mig i soffan ett tag.
Ska hämta PSP och spela lite plus skratta lite med Svenska Hollywoodfruar.
Min favorit är Maria, hon är lite som jag.

PÖSS!