BON & FREDDIE

Jag älskar måndagar!
Ja, det gör jag verkligen!
Och denna måndag är en av de bästa!
Bon vaknade vid halvsju med ett "tjo" nu är jag vaken!
Han hade hunnit bajjat innan stelmorsan hunnit upp ur sängen, bara 5 minuter till älskling, bara 5 minuter till....
Klart han kunde vänta, det gör han varje morgon. Han är så snäll och duktig.
Sedan fixa ordning ungen med ny blöja, kläder och massa gröt i magen.
Pappa Kent klev upp av sig själv och vi satt och begrundade vad vi skulle göra innan han åkte till jobbet.
Kent gick ned till bilen och fixade bort snö och kyla medans jag och Bon fixade till ytterkläder och lite grejer i en påse.
For såklart lite sent än de var tänkt.
Men det gjorde inget.
Vi skulle parkera inne i p-huset, det stod ledigt men fann ingen plats endå...
Hittade en parkering ute genast men ingen automat?
Jag irrade runt ett tag på parkeringen då kom en snubbe och undrade om jag ville ha hans gamla billjett, den gick ut om ca 2 timmar.
Ja, TACK!
Så fick vi springa in, 9 minuter kvar och lång väg att kuta.
Kom in och hann precis och sätta oss så fick jag gå in.
Kent och Bon fick vänta.
Medans jag fick beskåda för första gången, den lille trollisen som flyttat in i min mage!
Japp!
Bon ska bli storebror!
Det är helt otroligt underbart!
Lillhjärtat slog på bäsen och den var nästan omöjlig att ta kort på.
Och syskonet har nästan exakt samma profil som Bon.
Jag som en morgon i slutet av september fick springa och spy visste genast att de var en bäs i magen.
Så lycklig men också orolig, hur ska detta gå?
Och vi som trodde det bara hade gått högst 10 veckor hade missat 4 veckor, bäsen är nämligen 13 veckor och 6 dagar just i dag.
Jag mår fortfarande illa varje dag och det verkar inte ge med sig, precis som med Bon.
Jag har inte blodat en droppe denna gån ännu, gemfört med Bon då jag blödde de 10 första veckorna.
Visst är det magi?

PÖSS!


Det var mitt ilket är ditt?

PÖSS!