BON & FREDDIE -

TEAM ANDERSSON/HOFLING HELT IGEN!

Japp, så är fadern hemma!
Som han varit efterlängtad!
Bon har tjatat om han en massa och jag har tänkt på min kärlek så otroligt mycket.
Och det har gått väldigt bra, nattningen har faktist funkat fast Freddie har fått väntat medans välling och fixande av allt som nattning innebär för att få barnen till att sova tryggt en hel natt.
Inget som vi slarvar med.
Men Freddies tålamod är lika med noll, även fast jag gett han exta mat lite tidigare än vanligt och han tycks tro att om han skriker så går allt mycket fortare.....
Bon kom hem från moffan och mommo som en mycket klokare och väldigt efterlängtad son.
Min lilla superhjälte!

Jag tog med en sovande Freddie till öppna förskolan efter lämnat för första gången en gråtande Bon på dagis.
Det var verkligen inte kul att se han vara ledsen när jag gick.
En toksnabb dusch och sedan var vi ute igen.
Var rätt ok, vi kommer gå dit fler gånger.
Var en sak som jag inte orkar skriva om just nu.

Så nu är jag trött, vart ju inte mycket till sova idag....
Bon har sovit till 530 de flesta morgnar nu istället för mellan 4-5 tiden men jag behöver fortfarande sova lite på dan.
Idag gick det bra.
Bon var toktrott, less och så hungrig när jag lagade maten.
Som vanligt...
Men nu väljer jag att laga maten så jag själv kan bestämma innehållet plus att det är nog viktigt för barna att se och lära sig.

Väntar på att en tvättmaskin ska bli klar, jag höll på dö av skratt...
Fast det är rätt äckligt...
Kent hade Bon i sin famn och jag hörde att det smattrade i Bons byxor några gånger och sa det till Kent men nooo inte hade han hört nått...
Men när de skulle fixa till med välling och de så kände Kent att hans byxor var blöta....
Ni kan ju bara gissa resten....
Blä!