BON & FREDDIE

Denna natt var inte kul.
Barnen somnade lite väl lätt.
Kent åkte iväg för att kolla in en spelning.
Så jag var själv med barnen.
Allt flöt på fint och ingen av dem vaknade.
La mig tio och somnade tvärt.
Vaknade med ett skrik av Bon, ett skrik jag inte hört från han.
Hittade lilltrollet i hallen och han frågade efter pappa flera gånger.
Jag förklare lika många gånger att pappa inte var hemma.
Bytte blöja på Bon och gav han lite vatten.
Men så fort vi kom till sängen så började han skrika.
Så höll han på hela natten.
När Kent kom hem och han var berusad.
Jag vill igentligen inte att nån av oss ska vara med någon av barnen när vi inte är nykter men nu kändes det som den enda utvägen.
Men Bon kunde inte sluta skrika.
Han gjorde nån paus några gånger och det var när vi satte oss i vardagsrummet.
Genast började Bon prata, eller svamla på.
Jag frågade han hela tiden vad som var fel?
Samma mening kommer men den är helt obegriplig.
Så frustrerande!
Vi lägger oss sista gången och då har Freddie vaknat, då är kl 9!
Sover till 11.
Bon skriker inte mera.
Men han har feber, det känns som han håller på brinna upp.
39,7.
Förra året vid jul hade han 40,7.
Han verkar inte ha ont.
Kent sa nått är i allt "kaos".
Men han är ju helt apatisk sa han.
Och det stämde, han kunde inte sluta skrika.
Det var hemskt.

Mat ville Bon ha sedan la vi oss alla fyra i stora sängen.
Tog typ 5 minuter sov vi med.
Lyfte av telefonen innan vi la oss.
Vaknade inte fören strax innan 4 och lägger på telefonen igen.
Min mamma ringer.....
................................
Hennes syster som varit sjuk en kort tid hade gått bort............
...........................................................................................
.............................................................................................
Jag blir bara tyst.
Mina tankar går till alla mina kusiner och min mosters man.
Jag är ledsen.

Livet går för fort, ta vara på varje secund.


PÖSS!