PANIK!
Va ut till birsta igår, stoppade in alla barnen osså för jag och grannen.
Vi hade väldigt trevligt!
Men så hände det som inte får hända.
Vi skulle ta hissen ned. Min mamma hade Bon och jag stod med Freddie i syskonvagnen.
Allt gick så bra tills vi var nere och dörrarna på hissen öppnades.
I samma secund som dörrarna helt öppnades satt Bon in sin hand i den lilla springan som blev.
Ja, den på sidan där dörrarna åker in.
Bon var för snabb och mamma för långsam.
Fakta
Bons hand satt fast!
Panik!
Jag stod längst in i hissen, hade inte en chans att komma räddning och av vad jag såg fanns det inget annat att göra än att vänta tills dörrarna stängdes igen.
Bon bara tokskrek hela tiden.
Och sedan när dörrarna äntligen stängdes, fort bort med handen osså for dörrarna upp igen men så var de för långsamma för att jag skulle hinna ut så hissfan hann åka upp.
Fatta!
Jag hör Bon tokskrika och jag kan ännu en gång inte göra nått åt det.
Hör han skrika på mig och att han bara tokgråter.
Äntligen nere och ute ur hissen springer han mot mig och jag får äntligen bara krama och trösta.
Så vansinnigt frustrerande!
Hans hand?
Den såg ut som vanligt.
Men ni som är ute på birsta.
Kolla hur dörrarna åker in på hissen.
Och innan när vi åt på mcdonalds så satt Bon i halsen på riktigt.
Jag fick trycka ned mina fingrar i halsen på han.
Allt kom upp och han fortsatte äta som inget hänt.
Vilken jobbig dag.......
PÖSS!
Vi hade väldigt trevligt!
Men så hände det som inte får hända.
Vi skulle ta hissen ned. Min mamma hade Bon och jag stod med Freddie i syskonvagnen.
Allt gick så bra tills vi var nere och dörrarna på hissen öppnades.
I samma secund som dörrarna helt öppnades satt Bon in sin hand i den lilla springan som blev.
Ja, den på sidan där dörrarna åker in.
Bon var för snabb och mamma för långsam.
Fakta
Bons hand satt fast!
Panik!
Jag stod längst in i hissen, hade inte en chans att komma räddning och av vad jag såg fanns det inget annat att göra än att vänta tills dörrarna stängdes igen.
Bon bara tokskrek hela tiden.
Och sedan när dörrarna äntligen stängdes, fort bort med handen osså for dörrarna upp igen men så var de för långsamma för att jag skulle hinna ut så hissfan hann åka upp.
Fatta!
Jag hör Bon tokskrika och jag kan ännu en gång inte göra nått åt det.
Hör han skrika på mig och att han bara tokgråter.
Äntligen nere och ute ur hissen springer han mot mig och jag får äntligen bara krama och trösta.
Så vansinnigt frustrerande!
Hans hand?
Den såg ut som vanligt.
Men ni som är ute på birsta.
Kolla hur dörrarna åker in på hissen.
Och innan när vi åt på mcdonalds så satt Bon i halsen på riktigt.
Jag fick trycka ned mina fingrar i halsen på han.
Allt kom upp och han fortsatte äta som inget hänt.
Vilken jobbig dag.......
PÖSS!
Kommentarer
Postat av: Malin
Åmen fyfasen!! Vilken dag =( Tur i oturen att det inte blev skador... Och fy för att sätta i halsen! Max har gjort det 2 ggr och båda gångerna har jag fått plockat upp och dunkat honom lite lätt i ryggen för att det ska komma upp...tillsammans med en massa kräks =( och Max har, precis som Bon, bara fortsatt efter som inget har hänt så det är ju skönt iallafall.
Trackback