2010
Va häftigt att skriva det 2010.
Japp det är nästa år, men så fort detta år gått!
Jag ska börja jobba i augusti, det är ett tag kvar.
Nu blir det nostalgi...
Efter några långa jobbiga år var jag och min kärlek säker på att vi inte skulle bli föreldrar på naturligt sätt.
Stod i två köer.
En kö för att se vad som hade hänt med min mens, verkligen märkligt jag har inte haft mens sedan slutet av 2005 men endå sitter jag här med två hyfsat friska bustroll...
Aja..
Nästa kö var till en läkare i härnösand, kanske de kunde vara våran chans?
Men mitt i allt detta blev jag gravid.
Glädjen var ett faktum.
Äntligen!
Men glädjen fick inte vara långvarig.
Sorg.
Ännu längre väntan.
Kö....
Väntan...
Tills en dag då Kent var i Italien med jobbet.
Jag blev kanonsjuk, ont i hela min kropp.
Feber...
Spydde..
Blödde....
Köpte ett test, har förbrukat massor!
Till mest våran stora sorg visade det possitivt.
Så skulle vi få bli lurade igen.
Ringde genast till kvinnokliniken och fick komma dan efter.
Vad vi såg den dagen var hopp!
Ett litet pytte hjärta som slog febrilt.
Men vi fick vänta många veckor tills vi äntligen kunde få känna lyckan.
Jag blödde ända fram till vecka 10.
Mycket.
Varje dag.
Det var hemskt.
Men varje vecka när vi kom till kvinnokliniken pickade det där pyttelilla hjärtat.
Inte förän vecka 24 då lilltrollet tog i och sparkade av all kraft kunde vi vara säker på att de skulle gå hela vägen.
Men då, den där ofantligt underbara sparken.
Den första sparken va så stark så både jag och kärleken kände.
Vi kunde andas.
Luft.
Sedan kom dagen då vi skulle få träffa vårat troll.
Ingen av oss viste nått.
Men det bara hände.
Fort.
Lite väl fort.
Trollis hjärtslag blev svagare...
Men tillslut kom en läkare och hjälpte trollis ut.
Så fin!
Vackrast!
Finast!
MIN!
Älskade trollet långt innan han kom till oss.
9 månader senare blev jag sådär sjuk igen.
Så galet underbart!
Mådde piss nästintill varjedag.
Men lyckan var otrolig!
Vi hittade ett hus.
Vi har inte bott in oss ännu, det tar ett tag.
Ännu ett mirakel kom till oss i Maj.
Så fin, snäll och bara så vacker!
Nästa år är det inte våran tur utan andras.
Jag vet av många både de som redan gått ut men ännu roligare de som ännu är hemliga.
Några som jag visste innan de sa nått och nån helt otippad.
Men vad jag vet helt säkert är att många ungar kommer få väldigt fina föreldrar 2010.
En massa lycka till alla er.
Ni vet själva vilka ni är.
Hemligheter stannar här hos mig.
PÖSS!
Japp det är nästa år, men så fort detta år gått!
Jag ska börja jobba i augusti, det är ett tag kvar.
Nu blir det nostalgi...
Efter några långa jobbiga år var jag och min kärlek säker på att vi inte skulle bli föreldrar på naturligt sätt.
Stod i två köer.
En kö för att se vad som hade hänt med min mens, verkligen märkligt jag har inte haft mens sedan slutet av 2005 men endå sitter jag här med två hyfsat friska bustroll...
Aja..
Nästa kö var till en läkare i härnösand, kanske de kunde vara våran chans?
Men mitt i allt detta blev jag gravid.
Glädjen var ett faktum.
Äntligen!
Men glädjen fick inte vara långvarig.
Sorg.
Ännu längre väntan.
Kö....
Väntan...
Tills en dag då Kent var i Italien med jobbet.
Jag blev kanonsjuk, ont i hela min kropp.
Feber...
Spydde..
Blödde....
Köpte ett test, har förbrukat massor!
Till mest våran stora sorg visade det possitivt.
Så skulle vi få bli lurade igen.
Ringde genast till kvinnokliniken och fick komma dan efter.
Vad vi såg den dagen var hopp!
Ett litet pytte hjärta som slog febrilt.
Men vi fick vänta många veckor tills vi äntligen kunde få känna lyckan.
Jag blödde ända fram till vecka 10.
Mycket.
Varje dag.
Det var hemskt.
Men varje vecka när vi kom till kvinnokliniken pickade det där pyttelilla hjärtat.
Inte förän vecka 24 då lilltrollet tog i och sparkade av all kraft kunde vi vara säker på att de skulle gå hela vägen.
Men då, den där ofantligt underbara sparken.
Den första sparken va så stark så både jag och kärleken kände.
Vi kunde andas.
Luft.
Sedan kom dagen då vi skulle få träffa vårat troll.
Ingen av oss viste nått.
Men det bara hände.
Fort.
Lite väl fort.
Trollis hjärtslag blev svagare...
Men tillslut kom en läkare och hjälpte trollis ut.
Så fin!
Vackrast!
Finast!
MIN!
Älskade trollet långt innan han kom till oss.
9 månader senare blev jag sådär sjuk igen.
Så galet underbart!
Mådde piss nästintill varjedag.
Men lyckan var otrolig!
Vi hittade ett hus.
Vi har inte bott in oss ännu, det tar ett tag.
Ännu ett mirakel kom till oss i Maj.
Så fin, snäll och bara så vacker!
Nästa år är det inte våran tur utan andras.
Jag vet av många både de som redan gått ut men ännu roligare de som ännu är hemliga.
Några som jag visste innan de sa nått och nån helt otippad.
Men vad jag vet helt säkert är att många ungar kommer få väldigt fina föreldrar 2010.
En massa lycka till alla er.
Ni vet själva vilka ni är.
Hemligheter stannar här hos mig.
PÖSS!
Kommentarer
Postat av: Nikita
Fast de är ingen luftvärmepump vi har utan en jordvärmepump !
daniel är elektriker =)
Postat av: carro
Skönt att lilleman är frisk igen, vet hur jobbigt det är. Cornelia är ju sjuk jämt =(
Men nu ska vi få remiss till öron-näsa-hals från barnkliniken, så ska hon ev få ta bort sina enorma halsmandlar. Då kanske hon kan börja äta normalt igen... Tänk att det ska ta så lång tid att få hjälp när man själv länge har sagt vad problemet är.
Håll tummarna för oss att vi blir en av de familjer som får en liten nästa år! Vad vi längtar efter ett syskon, hela familjen =)
Trackback
