BON & FREDDIE

Jomen ibland så....
Har faktist haft en bra dag.
Yee!
Men har gått och irriterat mig lite då coh då på smågrejer.
Lätt att skylla på gravidhormoner, men jag gör väll det.
Gick och var så less när jag skulle hämta Bon på dagis.
På vad?
I grund och botten på att dagiset ligger högre upp än självaste molnet Jesus sitter och vinkar ifrån.
Sedan att jag lätt hade kunnat ha ihjäl nån på vägen  dit är nog en annan historia och bara hormoner.
När jag kom till viadukten trodde jag att bebben skulle komma där och just då, jag fick verkligen anstänga mig så jag inte skulle skrika så ont gjorde det.
När jag kom fram till bons dagis så fick jag reda på att Bon äntligen fått plats på dagiset som ligger på samma gata som vi bor på, vet inte när han ska börja, har inte fått nån bekräftelse hem ännu.
Yeee!
Snacka om jag blev helt förbytt..
Men grejer som jag kan irritera mig på, äh fan det här är MIN BLOGG!!!
En grej som är verkligen jobbig att höra på är när man som vi fått vänta flera år på att få bli föreldrar och vi har massor av vänner som fått vänta de med.
Att vi nu nästan (jo, jag vet det är ju så nära nu att vi ska bli fyra, men efter en jobbig förlossning tar jag inget för givet. Och i hjärtat är vi fem i denna familj) kommer få en till liten vad är oddsen till det?
Att sedan få höra kommentarer som -Nästa barn vi får.....snälla, var nöjd och glad om du fått ett underverk. Det är inte det lättaste att få bli med barn.
Och njut varje secund av det barn du fått man vet ju aldrig hur lång tid man får.
Äh, det får räcka.

Nått kuligt, eller kanske inte.
Hur ser eran partner ut,? Asså, ifall ni har lyckasts där...
Det är väll också en grej som man inte ska ta för givet.
Allt för många är ensamma.
Men ifall du som läser har en partner vill jag utmana dig att visa hon eller han i din blogg.
Min som är allt för skygg för kameran ser ut så här.

Älskar dig så ofantlig mycket!

PÖSS!