TJAT?
Men jag blir så less, eller rättare sagt sårad.
Över vad?
Jo.
Det här med att vissa inte verka uppskatta att jag och min kärlek äntligen fått en underbar unge.
Och att vi nu ska få ännu en, det k'änns som ett mirakel.
Vi som var helt inställda på att inte kunna bli föreldar.
Den totala maktlösheten.
Men vi hade verkligen kommit dit.
Det var samma när vi väntade Bon.
Inget gensvar alls, eller jo om man kan räkna ett papper där det stod uppräknat en massa babysaker som dennes vän ville sälja.
När denne person visste hur länge vi försökt kändes det mest som ett slag i ansiktet.
Du har valt hur du ska vara.
Och så tänker jag aldrig vara.
Det som är ännu märkliga är att det finns fler som du, de verkar tycka att vi är mest besvärliga som skaffar barn. Och de har inte brytt sig i att veta varför just vi ville ha barn.
Varför ska endel vara så ofantligt stolta?
Jag måste få skriva av mig, vill att det ska lämna mina tankar.
PÖSS!
hej! jag kan nog inte förstå den maktlöshet ni känt innan era två mirakel! kan nog inte sätta mig in i situationen, bara ana den lite! otroligt att det går så väl för er nu! All lycka till er! spännande att se vad det är för krabat i din mage! :-)
Tack för idag föressten, var så kul att ses! behövde visst tänka på nåt annat! och så kommer man hem och möts av alla måsten man måste göra, fast jag skiter i dom ett tag! ;-) var så skönt att läsa ditt inlägg förrut där du skrev att huvudsaken det är rent på golvet för Bon! " precis så känner jag med! man behöver inte ha allt perfekt och städat!" huvudsaken man är lycklig och mår bra! eller hur?
ha en bra kväll!
kram på dig
Jag är verkligen glad för er skull!
att Bon ska få småsyskon är ju hur coolt som helst. :-D
Jo, vi är friska nu. Så gott det går. Riktigt frisk blir jag väl aldrig. haha...
Bons paket ligger ju fortfarande och väntar. Snart lägger jag det på postlådan istället. :-o
Vi får ju aldrig fingrarna ur. :-(
Kramar tillbaka! :-)
