SIST.

Så känns det ibland, ganska ofta om jag ska vara ärlig.
Precis som i skolan på gymnastisken när man skulle spela fotboll eller nått.
Jag och en liten kille med "troccabottnar" till glasögon var de sista kvar.
Inte kul.
Aldrig kul.
Jag var inte som han, jag hävdade mig ständigt.
Han var tyst.
Jag kan inte va tyst.
Kanske därför de inte tyckte om mig.
Säkert, ingen gillar en sanning som svider.
Men är det inte bättre att vara ärlig än att ljuga sig igenom livet?
Nu är jag sist igen känns det som.
Men jag är van.
Det löser sig på nått vis.
Förhoppningsvis.
Har ivarjefall min kärlek och mitt troll.
Det får räcka.

PÖSS!

Kommentarer
Postat av: Jenny H

Kramen! Du är inte sist för mig :)

Jag läääängtar efter dig!! Jag kommer hem nästa helg,jag kommer gärna o hälsar på er en dag under helgen om ni ska vara hemma. Bestäm en dag om du har lust! Vore kul att se hur stor Bon har blivit!

Och din mage :)

Psst,fast jag vet hur det känns att bli vald sist,

det var min lott oxå. Men se nu på oss!! Finaste familjerna och bästa tjejerna i världen! Kram!

2009-01-20 @ 21:59:29
Postat av: Annelie

Vaför känner du dig sist? Är det nåt som hänt???

Kram Annelie!

2009-01-21 @ 09:53:31
URL: http://anneliehojland.blogg.se/
Postat av: Marie

Jodu, här är en till som alltid blev vald sist i skolan så jag vet hur det känns.

Men att du känner dig sist nu låter väl inte bra, något som hänt?

2009-01-21 @ 10:49:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0