BON & FREDDIE

Kent frågade mig när vi satt och åt middag om det blivet bättre med illamåeendet och kräkas och sånt skit. Jodå, det har det väll hann jag säga men samtidigt höll maten på komma upp.
Jag fattar inte!
Det är så vansinnigt jobbit att må mest hela tiden och aldrig veta när kastspyan ska komma.
Igår när jag och Bon precis gått av bussen känner jag hur hela halsen liksom "klibbar" ihop och jag vill bara spy, det pga att bussens avgaser luktar fan!
Samma när vi går genom cyckelförådet för att komma till barnvagnsförådet. Det står nämligen några moppar i cyckelförådet och fy fan va det luktar.
Hulkande bär jag upp en sovande trollunge lägger han genast i sin säng och sedan lägger jag mig ned och bara känner hur skönt det är att bara ligga, att vara hemma.
Bon har kommit på att han ska kliva upp runt fyra, halvfem. Han vägrar somna om. Det är så jobbit! Jag eller vi tror att det har att göra med den dära 6 månadersvällingen, han bli inte mätt.
Ikväll får han hälften 8mån och hälften 1års. Jag orkar inte kliva upp så tidigt! (den är bara jag som kliver upp med Bon på morgonen, Kent har väll gått upp med Bon två, tre gånger...)
Så nu hoppas jag att det inte blir en "nattmorgon" igen. Dock är ju Kent ledig och han får ta Bon när han vaknar så jag får sova.
Jag önskar att nån ville ha Bon för en natt så jag fick sova ut ordentligt.
Blir så avis på dig Annelie som har din mamma som bara frågar om hon får ta Ida nån natt ibland, det är ju så jag skulle vilja ha det med.


Korvätaren...=)

PÖSS!