Lillebror som ska bli storebror.



Även om det är UNDERBART att vi ska bli föreldrar till två så finns alltid den som skulle ha varit Bons äldre syskon i våra tankar. Även om det blev ett tidigt missfall kommer vi alltid minnas.
Det är inte meningen att glömma.

Vi var och lyssnade hjärtat i dag för första gången.
Så ofantligt häftigt att höra och barnmorskan hittade påengång!
140 i hjärtslag.
Så nu är det fritt fram att spekulera vilket kön de kommer att bli.
Vi vill inte veta fören den kommit fram ordentligt.
Märkligt, jag frågade aldrig vilket kön Bon fören han låg på mitt bröst och jag såg själv.
Det spelade ingen roll.
Det gör det inte nu heller.
Mamma var med Bon här hemma och han hade varit så snäll, han sov när jag kom tillbaka.
Men jag kunde inte låta bli att öppna dörren och titta på vårat mirakel.
Vi har sånn tur som fått Bon.

PÖSS!

Kommentarer
Postat av: Annelie

Jag vet hur det känns gumman, man glömmer aldrig!

Har du tid att ses nåt till veckan?

Kram!

2008-12-04 @ 18:16:44
URL: http://anneliehojland.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0